Kunskapsbank
Materialguide: vilka plaster tål vilka kemikalier
Vilka plaster tål egentligen vilka kemikalier? I den här guiden går vi igenom hur materialval för korrosiva flöden görs, och vilket plastmaterial som passar bäst för ett korrosivt flöde. Det korta svaret är att det oftast avgörs av en kombination av media, koncentration, temperatur och drifttryck.
På Lyma arbetar vi främst med tre materialfamiljer: härdplast och glasfiberarmerad plast, termoplaster samt fluorplaster. Rätt material väljs utifrån de faktiska driftförhållandena.
Så väljer du material för korrosiva flöden
Materialvalet kan förenklas till fyra steg:
- Fastställ medium och koncentration
- Fastställ temperatur
- Fastställ drifttryck och driftförhållanden
- Välj material
En resistenstabell är ett viktigt underlag, men den är inte ett färdigt materialval. Tabellvärden behöver sättas i relation till hur anläggningen faktiskt ska användas.
Vad som avgör valet
Det första steget är alltså att identifiera vilket media som ska transporteras och vilken koncentration det har. Därefter behöver temperaturen fastställas. Samma kemikalie kan ge helt olika förutsättningar vid olika temperaturer.
Även drifttrycket spelar roll. Ett material kan ha god kemikalieresistens men ändå vara olämpligt för en viss konstruktion på grund av tryck, dimension eller mekanisk belastning.
Dessutom behöver drifttiden och hur flödet används vägas in. Kontinuerlig exponering, kortvariga temperaturtoppar, växlande drift och förekomst av partiklar kan påverka materialvalet.
Det är i slutändan kombinationen av förhållandena som avgör vilket material som är lämpligast.
Så läser du en resistensuppgift
En resistensuppgift anger normalt hur ett material reagerar på ett visst media vid en bestämd koncentration och temperatur. Beroende på tillverkare kan materialets lämplighet anges med olika beteckningar eller graderingar.
Det är viktigt att förstå vad uppgiften faktiskt omfattar. Ett värde för ett rent media vid en viss temperatur säger inte automatiskt hur materialet fungerar i en blandning, vid partikelförekomst eller vid växlande drift.
En resistenstabell ska därför ses som en utgångspunkt för materialvalet och inte som ett självständigt beslut.
Plastfamiljerna och vad som skiljer dem
Plastmaterialen som används i korrosionsutsatta applikationer kan grovt delas in i tre familjer. Skillnaden ligger framför allt i deras kombination av kemikalieresistens, temperaturtålighet, mekaniska egenskaper och kostnad.
| Materialfamilj | Exempel | Typisk användning | Främsta begränsning |
|---|---|---|---|
| Härdplast/GAP/GRE | Glasfiberarmerad polyester, vinylester, epoxi | Ventiler, rör, tankar | Materialvalet påverkas starkt av media och konstruktion |
| Termoplast | PE, PP, PVC | Pumpar, ventiler, rör, tankar | Temperatur och mekanisk belastning begränsar användningen |
| Fluorplast | PTFE, PFA, PVDF, FEP, ETFE | Pumpar, ventiler, rör, tankar | Varierande mekaniska egenskaper |
Härdplast och glasfiberarmerad plast
GAP står för glasfiberarmerad plast och GRE för Glass Reinforced Epoxy. Båda är kompositmaterial där glasfiber används som armering, men med olika typer av plastmatris. GAP är ett samlingsnamn för glasfiberarmerad plast, medan GRE specifikt avser kompositer med en epoxibaserad plastmatris. Materialen används bland annat i rörsystem, tankar och större konstruktioner där låg vikt, korrosionsbeständighet och dimensionsstabilitet är viktiga egenskaper.
Jämfört med många termoplaster kan GAP vara intressant i större installationer och konstruktioner där materialets styvhet och uppbyggnad spelar stor roll. Samtidigt är det viktigt att välja rätt hartssystem för det aktuella mediet och driftförhållandena.
Termoplast: PE, PP och PVC
PE, PP och PVC är vanliga termoplaster i rörsystem och andra komponenter som utsätts för kemikalier. De skiljer sig åt när det gäller bland annat temperaturtålighet, mekaniska egenskaper och kemikalieresistens.
PE används i många korrosionsutsatta miljöer där god kemikalieresistens och slagseghet efterfrågas. PP används ofta där högre temperaturtålighet än hos PE behövs. PVC är vanligt i kemiska rörsystem där materialets kombination av kemikalieresistens, styvhet och kostnad passar applikationen.
När temperatur, koncentration eller kemisk belastning blir för hög kan ett fluorplastmaterial vara ett bättre alternativ. Exakt gräns behöver alltid bedömas mot aktuellt media och driftfall.
Fluorplast: PTFE, PFA, PVDF, FEP och ETFE
Fluorplaster används när kraven på kemikalieresistens eller temperaturtålighet är högre än vad konventionella termoplaster klarar. PTFE har en mycket bred kemikalieresistens, medan PFA och FEP kombinerar kemikalieresistens med god temperaturtålighet. PVDF har god kemikalieresistens och mekanisk styvhet, och ETFE passar när både kemikalieresistens och mekanisk styrka är viktigt.
Exakta gränser beror på media och driftförhållanden och ska alltid verifieras för den aktuella applikationen.
Vilket material tål saltsyra?
PVC, PP, PVDF och PTFE kan användas för saltsyra, men rätt material beror på koncentration och temperatur. För mildare driftförhållanden kan PVC och PP vara lämpliga, medan PVDF eller PTFE är bättre alternativ när temperaturen eller den kemiska belastningen ökar:
| Saltsyra | Temperatur | Lämpliga material |
|---|---|---|
| 20 % | 40 grader | PVC, PP, PVDF, PTFE |
| 25 % | 40 grader | PVC, PP, PVDF, PTFE |
| 35 % | 40 grader | PVC, PP, PVDF, PTFE |
| 35–38 % | 80 grader | PVDF, PTFE |
Rekommendation per koncentration och temperatur
Vid lägre temperaturer kan PVC och PP vara kostnadseffektiva alternativ för saltsyra. När koncentration eller temperatur ökar blir PVDF eller PTFE relevanta eftersom de har mycket god resistens även under mer krävande förhållanden.
När materialet behöver bytas
Det finns ingen universell gräns där exempelvis PP plötsligt slutar fungera. Materialets lämplighet förändras gradvis beroende på koncentration, temperatur och exponeringstid. Därför bör materialvalet ändras om processförhållandena förändras eller om temperaturen och koncentrationen närmar sig materialets dokumenterade gränsvärden.
När plast inte räcker
Solid plast är ett bra alternativ i många korrosiva miljöer, men vid höga tryck, stora dimensioner eller höga temperaturer kan andra lösningar ibland vara mer lämpliga. Genom att kombinera plastens korrosionsbeständighet med exempelvis ett bärande material eller en invändig plastlining kan man skapa konstruktioner som möter höga krav på både hållfasthet och kemikalieresistens.
Fluorplastlinad metall
Fluorplastlinad metall kombinerar metallens mekaniska styrka med fluorplastens kemikalieresistens. Det kan vara ett alternativ när massiv plast inte ger tillräcklig mekanisk stabilitet eller när konstruktionen ställer höga krav på tryck eller temperatur.
Epoxy och glasfiberarmerade rörsystem
Epoxi- och glasfiberarmerade rörsystem används bland annat i större industriella installationer där korrosionsbeständighet, låg vikt och stora dimensioner är viktiga. Jämfört med metallrör har kompositmaterial en betydligt lägre vikt, vilket kan vara en stor fördel vid stora rördimensioner, eftersom det kan minska belastningen på bärande konstruktioner och förenkla hantering och installation. Materialen kan därför vara ett lämpligt alternativ när både korrosionsbeständighet och vikt behöver beaktas i konstruktionen.
Grafit
Grafit används i särskilt krävande kemiska och termiska miljöer, bland annat i komponenter där hög kemikalieresistens och värmeledning är viktiga egenskaper. Det kan vara ett alternativ när plastmaterial inte uppfyller kraven för den aktuella applikationen.
Så tar vi fram rekommendationen
En materialrekommendation behöver bygga på mer än en enskild rad i en resistenstabell. Lyma kombinerar erfarenhet från industriella applikationer med tekniska data från material- och komponenttillverkare.
Säkerhetsmarginal och varför tabellvärden inte räcker
Resistenstabeller bygger på givna förutsättningar. Den verkliga installationen kan däremot innebära andra förhållanden, exempelvis variationer i temperatur, koncentration, tryck eller exponeringstid.
Därför behöver en säkerhetsmarginal vägas in vid materialvalet. Hur stor marginal som behövs beror på applikationen och riskbilden och ska inte anges som en generell procentsats för alla material och medier.
Lymas rekommendation baseras därför på den faktiska kombinationen av medium, koncentration, temperatur, tryck och driftförhållanden.
Uppgifter vi behöver från dig
För att vi ska kunna bedöma vilket material som passar behöver vi veta:
- Vilket media som ska transporteras
- Mediets koncentration
- Temperatur
- Drifttryck
- Om flödet är kontinuerligt eller intermittent
- Förväntad drifttid och exponering
- Rördimension, komponent eller aktuell konstruktion
Ju mer komplett underlaget är, desto säkrare blir materialbedömningen.
Har du en specifik kemikalie eller process som du vill hitta rätt material för? Kontakta Lyma med dina driftdata så kan vi hjälpa dig att bedöma lämpligt material!


